onsdag 31 december 2008

Hejdå 2008!

Ja, årets sista blogg då! Här gåre undan som pigan sa! Inte för att jag varit så vidare aktiv, men man ska ju skriva av sig när man känner att man vill, ologiskt vore det eljest! Jag är i alla fall hemkommen till Götet efter en tids julfirande, lek, tomteinsatser, skridskor på torget, quality time med familjen och såklart mammas goda persiska "chelokabab" och "kashke-bademjon" och en hel del vildande.

Nu återstår också att välkomna det nya året som jag med stor spänning ser fram emot. 2009 kommer sannerligen att bli ett år fylld av allt det där som man alltid längtar efter; kärlek, glädje, spänning, förväntan, lycka, jobb, en hel del fylla och annat smått och gott. Fast den som lever får väl se, som det heter. Hur som haver barnen kär, så har inte 2008 alltid varit så skojig och fin mot mig. Mycket har varit extremt bra, nyttigt och roligt att få vara med om!! Men delar av detta år har också varit tungt och trögt att ta sig fram på. Desto skönare är det att titta fram på andra sidan, se att man blir annorlunda av det, oftast till det bättre, närmare till sina känslor och tankar. Som jag brukar säga; den som lider är den som också är sund. Livet är ju som bekant inte alltid lätt och det kan nog alla hoppas upp och sätta sig på! Och för min del har det väl handlat om allt mellan kärleksbekymmer och stora livsuppbrott till att tappa bort hemnycklar och ta en simtur i havet med min mobil i turkiet. Kanske blir det bättre nu. Ser fram emot att mötas! Styrkan är funnen, huvudet på plats, fötterna står på jorden, blicken rakt fram. Redo!


En bok som på många sätt har stärkt mig under julefriden här har varit Flyga Drake av Khaled Hosseini. Jag tror jag läste ut den på tre dagar. Under dessa tre dagar lyckades dessa 350 sidor, hugga i mitt hjärta, ta stryptag om min hals, öka min andning, dra på mina smilgropar, blunda hårt, få rummet att krympa, få mitt ansikte att drunkna i tårar, och framförallt att föra mig till min egen barndom back in Iran. Jag vill med andra ord, verkligen verkligen verkligen rekommendera er att läsa det skönlitterära mästerverket.


Imorn blir det fest, även för Ashkan! Champangen skola flöda och ryggen vara bred. Medhafvar också en plunta vari jag kunna släcka törsten med lite whisky om så skola behöfvas. Hejdå 2008! Välkommen 2009!

onsdag 10 december 2008

Ashkan & Kaggen

Skön känsla, att komma hem på kvällen. Det är kallt och rått ute i Göteborgsnatten.
Skippar disken! Skippar TVn! Skippar Facebook (en liten stund i alla fall!)! Skippar till och med duscha ikväll! Har det bara skönt, sätter mig med en kopp kvällsté och en aprikosmarmelad-macka, lyssnar lite på Anna Ternheims sköna röst. Det sliter hårt på kroppen att dansa hela dagarna som vi gör just nu i skolan. Men på Fredag kväll börjar redovisningarna. Sen väntar lite festligheter och julavslutning. Inom en snar framtid är jag hemma hos mina fina föräldrar i Borås och vräker i mig mammas grymma persiska mat, jobbar förmodligen upp kaggen lite, men skit i det! Jag ska ju va tomte i år också, så det passar väl bra! Ho ho ho.
Trots allt detta, fattas mig något, som bara jag vet om. Jag önskar mig lite mod i julklapp så att jag snart kan fylla det som fattas mig. Vad kan man göra för galet annars under julen? Hjälp mig med tips och trix, tack!
DAGENS CITAT: "Har man en rollator så är man fri"...(sagt av en äldre dam i SDS)

Djupt i December

HejHopp! Längesedan jag klottrade lite här! Ja man är väl inte Blogg-Linda eller Maja eller Nina eller vad hon nu heter...
Introspektivt reflekterande, är i alla fall det som jag har ägnat mig åt lite extrade de senaste dagarna. Det gör ju alla människor, alltid, i mindre och större utsträckning. Men när det nu gäller mig, så tror jag att jag just nu befinner mig i en fas där jag är mer i mitt eget skal, fylld av tankar och funderingar över vad det innebär att vara jag. Observera nu att jag inte nödvändigtvis är i någon slags sentimentaliserande tillstånd av mitt varande, icke! Snarare tvärtom, jag gör vad gemene man uttrycker; livsnjuter, d.v.s att jag söker en slags själslig tillfredsställelse genom såväl glada som hårda tider i min vardag.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta lite flummiga resonemang, mer än att bara skriva av mig lite. Det är väl därför man bloggar?!
Men som min klasskompis sa så fint häromdagen; "att leva är människans största kamp och utmaning" Och visst är det så! Varje dag måste vi människor kämpa för att hålla oss vid liv. Det finns ju ingen utmaning i att välja döden! Visst är det en bra inställning? Så fundera på; vad är det att vara just Du, ge dig själv en klapp på axeln och fortsätt njuta av att kämpa för det, många gånger, svåra livet!
Har förresten kommit till Kapitel 2 i skrivandet av min egen bok!! Den blir dock inte lika svävande och flummig som den här texten, jo kanske lite.

fredag 29 augusti 2008

Feberyran

Det är en sån där natt som e lite klurig att ta sig igenom. Ni vet, man är liksom trött men av någon underlig anledning vägrar man att gå och lägga sig...why? Istället sitter jag uppe, dricker min örtté med honung. Febern börjar avta, jag känner det tydligt. Men nu har halsen satt igång. Andningen går lite trögare. Blicken, fortfarande dåsig och simmig.
Jag sitter och vet inte riktigt vad jag ska skriva. Mycket som händer just nu. Får återkomma när jag kan formulera mig.
En sak; jag har börjat inreda mitt nya hem och - Faan vad svårt det är! Men också roligt, jag ser fram emot det. Jag tar gärna emot lite tips och rådgivning från kunniga medmänniskor! Men en sak vet jag; det ska bli fett nice och mysigt!
Jag ser fram emot natten. Ska göra ett litet experiment. Enligt min lärare så kan man tydligen, precis innan man somnar, bestämma sig för vad man ska drömma om. (Detta kräver naturligtvis träning av något slag) När man väl hamnat där så kan man styra och ställa som man vill. Morgonen därpå ska man försöka minnas så mycket man kan för att senare kunna förkroppsliga drömmen så konkret som möjligt. Jag vet ej om jag fattat det hela rätt, men det ska i alla fall vara bra och behjälpligt när man t.ex gör ett rollarbete eller helt enkelt använda sig av det som en slags alternativ gestaltningsmetod! - Eller så feberyrar jag bara...
By the way - nu har man tydligen fångat storsjöodjuret i östersund på film. På Aftonbladet.se kan man på håll se en avlång ormliknande silhuett som flyter omkring, ganska mållöst. Det hela är väl lite halvspännande...
DAGENS CITAT = Efter 35 års oavbruten framgång kan jag kosta på mig att vara ödmjuk.
Bert Karlsson håller tal i Arboga
/Ashkan

måndag 28 juli 2008

Om en banan

Imorse åt jag en banan. Eftersom jag satt vid datorn och mailade så la jag bananskalet på en pappershög, på mitt skrivbord. Sen har jag hängt ute hela dagen och kvällen.

Nu kommer jag hem, dricker en kopp kaffe, sätter mig vid datorn och upptäcker till min förvåning att bananskalet inte är kvar!! Istället har den lagt sig på en en stol intill tv:n?!
Thats strange! Ska nog låta den ligga kvar nån dag till, se om det ger sig iväg på andra äventyr!

Dagens kända citat: Who the hell wants to hear actors talk?

fredag 25 juli 2008

Sug på den!

Hur många sinnen har en människa? Svar: 5 (syn, hörsel, smak, lukt, känsel)

Ta ifrån en människa, hennes tre kanske viktigaste sinnen (syn, hörsel, känsel). Tänk att hon föds i avsaknad av dessa tre sinnen. Hon kan ju omöjligt veta vad ett träd är, eller hur ett vattenfall låter, eller hur igelkottens taggar känns mot handflatan. Det går heller inte att förklara allt för henne eftersom hon inte kan förmå sig att förstå och begripa det som för oss är det självklara. Hon kan alltså endast lukta och smaka sig fram genom livet och på så sätt, i fantasin, skapa sig en egen värld.

På detta lägger vi också till att hon (kanske pga hennes reducerade sinnen) också lider av autism eller liknande funktionshinder. Så vad återstår? En människa som praktiskt taget lever i ett helt annat liv!? Nå, tror ni då att det kan finnas en möjlighet att den människan också "befinner" i en helt annan dimension? Jag pratar här om en femte eller varför inte sjätte dimension.

Vi vet ju att det klassiska begreppet "Rumtid" står för de fyra dimensionerna. Rummet innehåller tre (längd, bredd och höjd) och tiden står för den fjärde.

Kan alltså denna människa vistas i en s.k extern dimension än "rumtiden" och därför också kunna upfatta materia och händelser på ett sätt vi aldrig i vår vildaste fantasi kan förstå? Kan det alltså vara så, att en sådan människa med så många (enligt vår uppfattnig) "brister", faktiskt rucka på hela relativitetsteorin? Sug lite på den och argumentera!

/Ashkan

torsdag 24 juli 2008

I grottan

Fan vad allt ska vara byråkratiskt i dagens samhälle! Det är naturligtvis bra att ha ett fixed-system att leva efter men, kom igen, krångla inte till det så! Det räcker med att man vill få genom sin försäkring för att man varit klantig och råkat bada med sin telefon (!) Telefonens hela marknadsvärde hinner liksom sjunka till halva reapriset när man äntligen är färdigskickade med alla papper och intyg osv. Lite jobbigt. Men å andra sidan; ett I-landsproblem, så vem fan e jag och gnälla!?

Men ändå, tacka vet jag gamla goa stenåldern.
Man spanade in en tjej man var intresserad av. Man klubbade ner henne medvetslös sent på natten, släpade med henne hela vägen till grottan. Kanske till och med ristade man ner en liten notis om det i bergsväggen, typ "fan va gött, ikväll jag fick Julanda till slut".
Sen var det grill, kanske lite sallad till det, och sagostund för barnen. Så gick dagarna!

/Ashkan

onsdag 23 juli 2008

Som delfiner

Jag kanske är konstig, men jag tror att de flesta håller med mig och vågar erkänna själv, när jag påstår att vi alla har lekt att vi är delfiner under vattnet nångång i våra liv?! Kom igen! Det e inget töntigt med det, tvärtom! Att plocka upp blinkande föremål från botten eller göra dubbla kullebytor precis under vattenytan. Att dyka ner med huvudet, snurra runt och blåsa ut bubblor genom näsan och inte ens använda armarna till det. Att lära sig simma som delfiner. Kom igen nu!!? Eller är jag den ende som älskar det och som verkligen går in helt och fullt i leken om att vara en riktig delfin? Om det e soligt och varmt nångång, ge det en chans då! Det e fett!

Jag e nyss hemkommen från en helt grymt rolig och avkopplande resa i Marmaris, Turkiet. Med mina två andra delfinvänner hann vi uppleva mångt och mycket. Solen stekte i 50 grader. Kackerlackornas ogenanta parande i hotellreceptionen. Nakna kroppar som skrubbas ren från död hud och tvättas på de turkiska hamamen. Inkastarnas eviga tjatanden och flörtanden med turisterna. Skuggan från det stora trädet med dess vindruvor hängandes ner i grenanrna för att låta sig bjudas på. Ghökan och hans dåliga skämt. Blondies och hennes alla beundrare. Slemmis eviga snytanden i vått och torrt. Allt fanns med! Alla var där!

Dessa är de tre filisofiska frågor som presenterades och diskuterades flitigt under veckan i Marmaris.

1. Kan man (som förälder) hata sitt barn?

2. Kan människor med autism, alzheimers m.m ha möjlighet att se in i andra dimensioner som vi "normala" inte ens kan föreställa oss?

3. Diskussioner kring vårat solsystem, planeterna, dess ordning och andra viktiga reflektioner kring ämnet.

All svar och ideér som vi kom fram till är hemlighetsstämplade och skickade till Area 51 för dokumentation och eventuella rättelser.

/Ashkan.

torsdag 3 juli 2008

Jag plaskade och skrek

Ashkan har tagit sitt första dopp i havet!! Sommaren är ju här på riktigt nu sägs det.

Saltholmen. Klippor. Vackert hav. Båtar som åker kors och tvärs. Solen gastar på, steker. Plaskande människors glädjerop som överöstar de hungriga måsarnas skri. Glass som smälter i hettan. Gråsuggorna dansande på stenblocken. Nakna kroppar. Solskyddskrämens fräscha dofter. En och annan fiskare som letar lugnare ställen att håva in fångsten på. Det är Onsdag, det är dags för ett dopp med det glada gänget! Fy fan vad kallt, men jag gjorde det. Jag plaskade och skrek! Den kvällen var jag värd några öl.

Det behövs inte mycket till för att man ska tycka att livet ändå kan vara så fucking soft och underbart! Det är ju som bekant de små detaljerna som gör helheten.

Dagens ordspråk på latin: "Errare humanum, est ignoresce divinum" = "Mänkligt att fela, gudomligt att förlåta"

/Ashkan

tisdag 1 juli 2008

Projektet

Som jag tidigare sagt kära blogg, det här är skojigt för dig och mig. Vi ger blanka fan i vilka som vill läsa detta! Förmodligen är det ganska trist läsande eftersom det ofta tenderar att bli lite flummigt och smågalet, men det är bra, rogivande och nyttigt detta!

Jag skriver ju som bekant en bok också just nu, så det blir mycket skrivande lite överallt. Häromdagen gjorde de en liten intervju med mig från en lokaltidning som publiceras i dagarna. En slags personporträtt, och där fick jag sån lust att säga att jag skriver en bok, men det lät så himla stort och pretentiöst att jag skippade det och kände mig löjlig istället. Men faktum är ju att jag faktiskt håller på att skriva och är redan på kapitel två!! Jag kanske inte följer de stora författarnas regelbok, och jag kanske inte kan bygga upp en historia på samma sätt som Jane Austen eller måla upp alla karaktärer på samma sätt som Jan Guillou, men likväl skriver jag ju på en bok, min egna lilla bok!

Inte för att det ska bli en 400 sidors bestseller men ändå en liten bok som ska kräva sin tid, arbete och kärlek. Jag tänker låta det ta flera år innan jag blir färdig, även om jag såklart kommer lämna ut något utkast då och då till vänner som jag litar på och vet kan kritisera mig konstruktivt. Vi får väl se vilka som skulle vilja läsa...
Boken ska bli det största och mest krävande projektet jag gjort hittils, jag vill verkligen göra det svårt och utmana mig sjäv och mina kunskaper i och med den. Det blir roligt.

Endast för mina trogna bloggläsare (mig själv och kanske mamma) tänker jag lämna ut de allra första raderna ur boken här nedan, och med det säger jag godnatt för den här gången. / Ashkan

Det är svårt att beskriva, men Den finns där på något sätt. I en dimension av en tanke eller en känsla, fylld av färger och former som växlar skepnad, ömsom fasta och tydliga ömsom grumliga och suddiga. Som ibland när en ljusstråle tränger in i ögat och bryts av hornhinnan och skapar plötsligt de där onåbara och genomskinliga figurerna som svävar in och ur synfältet, ungefär sådär.

Blogg-oskulden

Invigning

Jaha så blev man av med sin blogg-oskuld! Känslan: euforisk. Vad händer nu? Förväntningarna, berättelserna, filosofitankarna, de detaljerat beskrivna dagböckerna om vad man har gjort idag osv...allt ska med, eller?

Jag ska ändå softa lite med invigningen av min nya heta blogg. Det är ju så! Ta det alltid försiktigt första gången! Ömt, varsamt, mjukt.

I mitt liv händer det ständigt nya saker. Full fart. Jag är tacksam för det. Den livsrikedom jag fått håller jag kärt, med vänner, familj och upplevelser inblandade. Tiden går, och jag med den. Så nu kära blogg, nu drar vi upp skjortärmarna för här ska det hända grejer. Vem eller hur många som läser, skiter vi fullständigt i. Tåget rullar alltid vidare framåt. De trogna passagerarna vet vilka dom är, och hoppar alltid på!

/Ashkan Ghods