Som delfiner

Jag kanske är konstig, men jag tror att de flesta håller med mig och vågar erkänna själv, när jag påstår att vi alla har lekt att vi är delfiner under vattnet nångång i våra liv?! Kom igen! Det e inget töntigt med det, tvärtom! Att plocka upp blinkande föremål från botten eller göra dubbla kullebytor precis under vattenytan. Att dyka ner med huvudet, snurra runt och blåsa ut bubblor genom näsan och inte ens använda armarna till det. Att lära sig simma som delfiner. Kom igen nu!!? Eller är jag den ende som älskar det och som verkligen går in helt och fullt i leken om att vara en riktig delfin? Om det e soligt och varmt nångång, ge det en chans då! Det e fett!

Jag e nyss hemkommen från en helt grymt rolig och avkopplande resa i Marmaris, Turkiet. Med mina två andra delfinvänner hann vi uppleva mångt och mycket. Solen stekte i 50 grader. Kackerlackornas ogenanta parande i hotellreceptionen. Nakna kroppar som skrubbas ren från död hud och tvättas på de turkiska hamamen. Inkastarnas eviga tjatanden och flörtanden med turisterna. Skuggan från det stora trädet med dess vindruvor hängandes ner i grenanrna för att låta sig bjudas på. Ghökan och hans dåliga skämt. Blondies och hennes alla beundrare. Slemmis eviga snytanden i vått och torrt. Allt fanns med! Alla var där!

Dessa är de tre filisofiska frågor som presenterades och diskuterades flitigt under veckan i Marmaris.

1. Kan man (som förälder) hata sitt barn?

2. Kan människor med autism, alzheimers m.m ha möjlighet att se in i andra dimensioner som vi "normala" inte ens kan föreställa oss?

3. Diskussioner kring vårat solsystem, planeterna, dess ordning och andra viktiga reflektioner kring ämnet.

All svar och ideér som vi kom fram till är hemlighetsstämplade och skickade till Area 51 för dokumentation och eventuella rättelser.

/Ashkan.