Som jag tidigare sagt kära blogg, det här är skojigt för dig och mig. Vi ger blanka fan i vilka som vill läsa detta! Förmodligen är det ganska trist läsande eftersom det ofta tenderar att bli lite flummigt och smågalet, men det är bra, rogivande och nyttigt detta!
Jag skriver ju som bekant en bok också just nu, så det blir mycket skrivande lite överallt. Häromdagen gjorde de en liten intervju med mig från en lokaltidning som publiceras i dagarna. En slags personporträtt, och där fick jag sån lust att säga att jag skriver en bok, men det lät så himla stort och pretentiöst att jag skippade det och kände mig löjlig istället. Men faktum är ju att jag faktiskt håller på att skriva och är redan på kapitel två!! Jag kanske inte följer de stora författarnas regelbok, och jag kanske inte kan bygga upp en historia på samma sätt som Jane Austen eller måla upp alla karaktärer på samma sätt som Jan Guillou, men likväl skriver jag ju på en bok, min egna lilla bok!
Inte för att det ska bli en 400 sidors bestseller men ändå en liten bok som ska kräva sin tid, arbete och kärlek. Jag tänker låta det ta flera år innan jag blir färdig, även om jag såklart kommer lämna ut något utkast då och då till vänner som jag litar på och vet kan kritisera mig konstruktivt. Vi får väl se vilka som skulle vilja läsa...
Boken ska bli det största och mest krävande projektet jag gjort hittils, jag vill verkligen göra det svårt och utmana mig sjäv och mina kunskaper i och med den. Det blir roligt.
Endast för mina trogna bloggläsare (mig själv och kanske mamma) tänker jag lämna ut de allra första raderna ur boken här nedan, och med det säger jag godnatt för den här gången. / Ashkan
Det är svårt att beskriva, men Den finns där på något sätt. I en dimension av en tanke eller en känsla, fylld av färger och former som växlar skepnad, ömsom fasta och tydliga ömsom grumliga och suddiga. Som ibland när en ljusstråle tränger in i ögat och bryts av hornhinnan och skapar plötsligt de där onåbara och genomskinliga figurerna som svävar in och ur synfältet, ungefär sådär.
tisdag 1 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag ska börja läsa din blogg. Jag själv är fortfarande blogg oskuld och har nog tänkt att vara det ett tag till. Den rätta stunden måste komma. Jag känner mig inte riktigt redo ännu. Hur var det för dig första gången?
Hoppas att allt är väl med dig annars. All ok med mig. Hoppa att vi kan ses ngn gång. Vore kul. Det var så länge sedan vi sågs.
Kram på dig. Hälsa familjen
Skicka en kommentar