Imorse åt jag en banan. Eftersom jag satt vid datorn och mailade så la jag bananskalet på en pappershög, på mitt skrivbord. Sen har jag hängt ute hela dagen och kvällen.
Nu kommer jag hem, dricker en kopp kaffe, sätter mig vid datorn och upptäcker till min förvåning att bananskalet inte är kvar!! Istället har den lagt sig på en en stol intill tv:n?!
Thats strange! Ska nog låta den ligga kvar nån dag till, se om det ger sig iväg på andra äventyr!
Dagens kända citat: Who the hell wants to hear actors talk?
måndag 28 juli 2008
fredag 25 juli 2008
Sug på den!
Hur många sinnen har en människa? Svar: 5 (syn, hörsel, smak, lukt, känsel)
Ta ifrån en människa, hennes tre kanske viktigaste sinnen (syn, hörsel, känsel). Tänk att hon föds i avsaknad av dessa tre sinnen. Hon kan ju omöjligt veta vad ett träd är, eller hur ett vattenfall låter, eller hur igelkottens taggar känns mot handflatan. Det går heller inte att förklara allt för henne eftersom hon inte kan förmå sig att förstå och begripa det som för oss är det självklara. Hon kan alltså endast lukta och smaka sig fram genom livet och på så sätt, i fantasin, skapa sig en egen värld.
På detta lägger vi också till att hon (kanske pga hennes reducerade sinnen) också lider av autism eller liknande funktionshinder. Så vad återstår? En människa som praktiskt taget lever i ett helt annat liv!? Nå, tror ni då att det kan finnas en möjlighet att den människan också "befinner" i en helt annan dimension? Jag pratar här om en femte eller varför inte sjätte dimension.
Vi vet ju att det klassiska begreppet "Rumtid" står för de fyra dimensionerna. Rummet innehåller tre (längd, bredd och höjd) och tiden står för den fjärde.
Kan alltså denna människa vistas i en s.k extern dimension än "rumtiden" och därför också kunna upfatta materia och händelser på ett sätt vi aldrig i vår vildaste fantasi kan förstå? Kan det alltså vara så, att en sådan människa med så många (enligt vår uppfattnig) "brister", faktiskt rucka på hela relativitetsteorin? Sug lite på den och argumentera!
/Ashkan
Ta ifrån en människa, hennes tre kanske viktigaste sinnen (syn, hörsel, känsel). Tänk att hon föds i avsaknad av dessa tre sinnen. Hon kan ju omöjligt veta vad ett träd är, eller hur ett vattenfall låter, eller hur igelkottens taggar känns mot handflatan. Det går heller inte att förklara allt för henne eftersom hon inte kan förmå sig att förstå och begripa det som för oss är det självklara. Hon kan alltså endast lukta och smaka sig fram genom livet och på så sätt, i fantasin, skapa sig en egen värld.
På detta lägger vi också till att hon (kanske pga hennes reducerade sinnen) också lider av autism eller liknande funktionshinder. Så vad återstår? En människa som praktiskt taget lever i ett helt annat liv!? Nå, tror ni då att det kan finnas en möjlighet att den människan också "befinner" i en helt annan dimension? Jag pratar här om en femte eller varför inte sjätte dimension.
Vi vet ju att det klassiska begreppet "Rumtid" står för de fyra dimensionerna. Rummet innehåller tre (längd, bredd och höjd) och tiden står för den fjärde.
Kan alltså denna människa vistas i en s.k extern dimension än "rumtiden" och därför också kunna upfatta materia och händelser på ett sätt vi aldrig i vår vildaste fantasi kan förstå? Kan det alltså vara så, att en sådan människa med så många (enligt vår uppfattnig) "brister", faktiskt rucka på hela relativitetsteorin? Sug lite på den och argumentera!
/Ashkan
torsdag 24 juli 2008
I grottan
Fan vad allt ska vara byråkratiskt i dagens samhälle! Det är naturligtvis bra att ha ett fixed-system att leva efter men, kom igen, krångla inte till det så! Det räcker med att man vill få genom sin försäkring för att man varit klantig och råkat bada med sin telefon (!) Telefonens hela marknadsvärde hinner liksom sjunka till halva reapriset när man äntligen är färdigskickade med alla papper och intyg osv. Lite jobbigt. Men å andra sidan; ett I-landsproblem, så vem fan e jag och gnälla!?
Men ändå, tacka vet jag gamla goa stenåldern.
Man spanade in en tjej man var intresserad av. Man klubbade ner henne medvetslös sent på natten, släpade med henne hela vägen till grottan. Kanske till och med ristade man ner en liten notis om det i bergsväggen, typ "fan va gött, ikväll jag fick Julanda till slut".
Sen var det grill, kanske lite sallad till det, och sagostund för barnen. Så gick dagarna!
/Ashkan
Men ändå, tacka vet jag gamla goa stenåldern.
Man spanade in en tjej man var intresserad av. Man klubbade ner henne medvetslös sent på natten, släpade med henne hela vägen till grottan. Kanske till och med ristade man ner en liten notis om det i bergsväggen, typ "fan va gött, ikväll jag fick Julanda till slut".
Sen var det grill, kanske lite sallad till det, och sagostund för barnen. Så gick dagarna!
/Ashkan
onsdag 23 juli 2008
Som delfiner
Jag kanske är konstig, men jag tror att de flesta håller med mig och vågar erkänna själv, när jag påstår att vi alla har lekt att vi är delfiner under vattnet nångång i våra liv?! Kom igen! Det e inget töntigt med det, tvärtom! Att plocka upp blinkande föremål från botten eller göra dubbla kullebytor precis under vattenytan. Att dyka ner med huvudet, snurra runt och blåsa ut bubblor genom näsan och inte ens använda armarna till det. Att lära sig simma som delfiner. Kom igen nu!!? Eller är jag den ende som älskar det och som verkligen går in helt och fullt i leken om att vara en riktig delfin? Om det e soligt och varmt nångång, ge det en chans då! Det e fett!
Jag e nyss hemkommen från en helt grymt rolig och avkopplande resa i Marmaris, Turkiet. Med mina två andra delfinvänner hann vi uppleva mångt och mycket. Solen stekte i 50 grader. Kackerlackornas ogenanta parande i hotellreceptionen. Nakna kroppar som skrubbas ren från död hud och tvättas på de turkiska hamamen. Inkastarnas eviga tjatanden och flörtanden med turisterna. Skuggan från det stora trädet med dess vindruvor hängandes ner i grenanrna för att låta sig bjudas på. Ghökan och hans dåliga skämt. Blondies och hennes alla beundrare. Slemmis eviga snytanden i vått och torrt. Allt fanns med! Alla var där!
Dessa är de tre filisofiska frågor som presenterades och diskuterades flitigt under veckan i Marmaris.
1. Kan man (som förälder) hata sitt barn?
2. Kan människor med autism, alzheimers m.m ha möjlighet att se in i andra dimensioner som vi "normala" inte ens kan föreställa oss?
3. Diskussioner kring vårat solsystem, planeterna, dess ordning och andra viktiga reflektioner kring ämnet.
All svar och ideér som vi kom fram till är hemlighetsstämplade och skickade till Area 51 för dokumentation och eventuella rättelser.
/Ashkan.
Jag e nyss hemkommen från en helt grymt rolig och avkopplande resa i Marmaris, Turkiet. Med mina två andra delfinvänner hann vi uppleva mångt och mycket. Solen stekte i 50 grader. Kackerlackornas ogenanta parande i hotellreceptionen. Nakna kroppar som skrubbas ren från död hud och tvättas på de turkiska hamamen. Inkastarnas eviga tjatanden och flörtanden med turisterna. Skuggan från det stora trädet med dess vindruvor hängandes ner i grenanrna för att låta sig bjudas på. Ghökan och hans dåliga skämt. Blondies och hennes alla beundrare. Slemmis eviga snytanden i vått och torrt. Allt fanns med! Alla var där!
Dessa är de tre filisofiska frågor som presenterades och diskuterades flitigt under veckan i Marmaris.
1. Kan man (som förälder) hata sitt barn?
2. Kan människor med autism, alzheimers m.m ha möjlighet att se in i andra dimensioner som vi "normala" inte ens kan föreställa oss?
3. Diskussioner kring vårat solsystem, planeterna, dess ordning och andra viktiga reflektioner kring ämnet.
All svar och ideér som vi kom fram till är hemlighetsstämplade och skickade till Area 51 för dokumentation och eventuella rättelser.
/Ashkan.
torsdag 3 juli 2008
Jag plaskade och skrek
Ashkan har tagit sitt första dopp i havet!! Sommaren är ju här på riktigt nu sägs det.
Saltholmen. Klippor. Vackert hav. Båtar som åker kors och tvärs. Solen gastar på, steker. Plaskande människors glädjerop som överöstar de hungriga måsarnas skri. Glass som smälter i hettan. Gråsuggorna dansande på stenblocken. Nakna kroppar. Solskyddskrämens fräscha dofter. En och annan fiskare som letar lugnare ställen att håva in fångsten på. Det är Onsdag, det är dags för ett dopp med det glada gänget! Fy fan vad kallt, men jag gjorde det. Jag plaskade och skrek! Den kvällen var jag värd några öl.
Det behövs inte mycket till för att man ska tycka att livet ändå kan vara så fucking soft och underbart! Det är ju som bekant de små detaljerna som gör helheten.
Dagens ordspråk på latin: "Errare humanum, est ignoresce divinum" = "Mänkligt att fela, gudomligt att förlåta"
/Ashkan
Saltholmen. Klippor. Vackert hav. Båtar som åker kors och tvärs. Solen gastar på, steker. Plaskande människors glädjerop som överöstar de hungriga måsarnas skri. Glass som smälter i hettan. Gråsuggorna dansande på stenblocken. Nakna kroppar. Solskyddskrämens fräscha dofter. En och annan fiskare som letar lugnare ställen att håva in fångsten på. Det är Onsdag, det är dags för ett dopp med det glada gänget! Fy fan vad kallt, men jag gjorde det. Jag plaskade och skrek! Den kvällen var jag värd några öl.
Det behövs inte mycket till för att man ska tycka att livet ändå kan vara så fucking soft och underbart! Det är ju som bekant de små detaljerna som gör helheten.
Dagens ordspråk på latin: "Errare humanum, est ignoresce divinum" = "Mänkligt att fela, gudomligt att förlåta"
/Ashkan
tisdag 1 juli 2008
Projektet
Som jag tidigare sagt kära blogg, det här är skojigt för dig och mig. Vi ger blanka fan i vilka som vill läsa detta! Förmodligen är det ganska trist läsande eftersom det ofta tenderar att bli lite flummigt och smågalet, men det är bra, rogivande och nyttigt detta!
Jag skriver ju som bekant en bok också just nu, så det blir mycket skrivande lite överallt. Häromdagen gjorde de en liten intervju med mig från en lokaltidning som publiceras i dagarna. En slags personporträtt, och där fick jag sån lust att säga att jag skriver en bok, men det lät så himla stort och pretentiöst att jag skippade det och kände mig löjlig istället. Men faktum är ju att jag faktiskt håller på att skriva och är redan på kapitel två!! Jag kanske inte följer de stora författarnas regelbok, och jag kanske inte kan bygga upp en historia på samma sätt som Jane Austen eller måla upp alla karaktärer på samma sätt som Jan Guillou, men likväl skriver jag ju på en bok, min egna lilla bok!
Inte för att det ska bli en 400 sidors bestseller men ändå en liten bok som ska kräva sin tid, arbete och kärlek. Jag tänker låta det ta flera år innan jag blir färdig, även om jag såklart kommer lämna ut något utkast då och då till vänner som jag litar på och vet kan kritisera mig konstruktivt. Vi får väl se vilka som skulle vilja läsa...
Boken ska bli det största och mest krävande projektet jag gjort hittils, jag vill verkligen göra det svårt och utmana mig sjäv och mina kunskaper i och med den. Det blir roligt.
Endast för mina trogna bloggläsare (mig själv och kanske mamma) tänker jag lämna ut de allra första raderna ur boken här nedan, och med det säger jag godnatt för den här gången. / Ashkan
Det är svårt att beskriva, men Den finns där på något sätt. I en dimension av en tanke eller en känsla, fylld av färger och former som växlar skepnad, ömsom fasta och tydliga ömsom grumliga och suddiga. Som ibland när en ljusstråle tränger in i ögat och bryts av hornhinnan och skapar plötsligt de där onåbara och genomskinliga figurerna som svävar in och ur synfältet, ungefär sådär.
Jag skriver ju som bekant en bok också just nu, så det blir mycket skrivande lite överallt. Häromdagen gjorde de en liten intervju med mig från en lokaltidning som publiceras i dagarna. En slags personporträtt, och där fick jag sån lust att säga att jag skriver en bok, men det lät så himla stort och pretentiöst att jag skippade det och kände mig löjlig istället. Men faktum är ju att jag faktiskt håller på att skriva och är redan på kapitel två!! Jag kanske inte följer de stora författarnas regelbok, och jag kanske inte kan bygga upp en historia på samma sätt som Jane Austen eller måla upp alla karaktärer på samma sätt som Jan Guillou, men likväl skriver jag ju på en bok, min egna lilla bok!
Inte för att det ska bli en 400 sidors bestseller men ändå en liten bok som ska kräva sin tid, arbete och kärlek. Jag tänker låta det ta flera år innan jag blir färdig, även om jag såklart kommer lämna ut något utkast då och då till vänner som jag litar på och vet kan kritisera mig konstruktivt. Vi får väl se vilka som skulle vilja läsa...
Boken ska bli det största och mest krävande projektet jag gjort hittils, jag vill verkligen göra det svårt och utmana mig sjäv och mina kunskaper i och med den. Det blir roligt.
Endast för mina trogna bloggläsare (mig själv och kanske mamma) tänker jag lämna ut de allra första raderna ur boken här nedan, och med det säger jag godnatt för den här gången. / Ashkan
Det är svårt att beskriva, men Den finns där på något sätt. I en dimension av en tanke eller en känsla, fylld av färger och former som växlar skepnad, ömsom fasta och tydliga ömsom grumliga och suddiga. Som ibland när en ljusstråle tränger in i ögat och bryts av hornhinnan och skapar plötsligt de där onåbara och genomskinliga figurerna som svävar in och ur synfältet, ungefär sådär.
Blogg-oskulden
Invigning
Jaha så blev man av med sin blogg-oskuld! Känslan: euforisk. Vad händer nu? Förväntningarna, berättelserna, filosofitankarna, de detaljerat beskrivna dagböckerna om vad man har gjort idag osv...allt ska med, eller?
Jag ska ändå softa lite med invigningen av min nya heta blogg. Det är ju så! Ta det alltid försiktigt första gången! Ömt, varsamt, mjukt.
I mitt liv händer det ständigt nya saker. Full fart. Jag är tacksam för det. Den livsrikedom jag fått håller jag kärt, med vänner, familj och upplevelser inblandade. Tiden går, och jag med den. Så nu kära blogg, nu drar vi upp skjortärmarna för här ska det hända grejer. Vem eller hur många som läser, skiter vi fullständigt i. Tåget rullar alltid vidare framåt. De trogna passagerarna vet vilka dom är, och hoppar alltid på!
/Ashkan Ghods
Jaha så blev man av med sin blogg-oskuld! Känslan: euforisk. Vad händer nu? Förväntningarna, berättelserna, filosofitankarna, de detaljerat beskrivna dagböckerna om vad man har gjort idag osv...allt ska med, eller?
Jag ska ändå softa lite med invigningen av min nya heta blogg. Det är ju så! Ta det alltid försiktigt första gången! Ömt, varsamt, mjukt.
I mitt liv händer det ständigt nya saker. Full fart. Jag är tacksam för det. Den livsrikedom jag fått håller jag kärt, med vänner, familj och upplevelser inblandade. Tiden går, och jag med den. Så nu kära blogg, nu drar vi upp skjortärmarna för här ska det hända grejer. Vem eller hur många som läser, skiter vi fullständigt i. Tåget rullar alltid vidare framåt. De trogna passagerarna vet vilka dom är, och hoppar alltid på!
/Ashkan Ghods
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
