onsdag 31 december 2008

Hejdå 2008!

Ja, årets sista blogg då! Här gåre undan som pigan sa! Inte för att jag varit så vidare aktiv, men man ska ju skriva av sig när man känner att man vill, ologiskt vore det eljest! Jag är i alla fall hemkommen till Götet efter en tids julfirande, lek, tomteinsatser, skridskor på torget, quality time med familjen och såklart mammas goda persiska "chelokabab" och "kashke-bademjon" och en hel del vildande.

Nu återstår också att välkomna det nya året som jag med stor spänning ser fram emot. 2009 kommer sannerligen att bli ett år fylld av allt det där som man alltid längtar efter; kärlek, glädje, spänning, förväntan, lycka, jobb, en hel del fylla och annat smått och gott. Fast den som lever får väl se, som det heter. Hur som haver barnen kär, så har inte 2008 alltid varit så skojig och fin mot mig. Mycket har varit extremt bra, nyttigt och roligt att få vara med om!! Men delar av detta år har också varit tungt och trögt att ta sig fram på. Desto skönare är det att titta fram på andra sidan, se att man blir annorlunda av det, oftast till det bättre, närmare till sina känslor och tankar. Som jag brukar säga; den som lider är den som också är sund. Livet är ju som bekant inte alltid lätt och det kan nog alla hoppas upp och sätta sig på! Och för min del har det väl handlat om allt mellan kärleksbekymmer och stora livsuppbrott till att tappa bort hemnycklar och ta en simtur i havet med min mobil i turkiet. Kanske blir det bättre nu. Ser fram emot att mötas! Styrkan är funnen, huvudet på plats, fötterna står på jorden, blicken rakt fram. Redo!


En bok som på många sätt har stärkt mig under julefriden här har varit Flyga Drake av Khaled Hosseini. Jag tror jag läste ut den på tre dagar. Under dessa tre dagar lyckades dessa 350 sidor, hugga i mitt hjärta, ta stryptag om min hals, öka min andning, dra på mina smilgropar, blunda hårt, få rummet att krympa, få mitt ansikte att drunkna i tårar, och framförallt att föra mig till min egen barndom back in Iran. Jag vill med andra ord, verkligen verkligen verkligen rekommendera er att läsa det skönlitterära mästerverket.


Imorn blir det fest, även för Ashkan! Champangen skola flöda och ryggen vara bred. Medhafvar också en plunta vari jag kunna släcka törsten med lite whisky om så skola behöfvas. Hejdå 2008! Välkommen 2009!

onsdag 10 december 2008

Ashkan & Kaggen

Skön känsla, att komma hem på kvällen. Det är kallt och rått ute i Göteborgsnatten.
Skippar disken! Skippar TVn! Skippar Facebook (en liten stund i alla fall!)! Skippar till och med duscha ikväll! Har det bara skönt, sätter mig med en kopp kvällsté och en aprikosmarmelad-macka, lyssnar lite på Anna Ternheims sköna röst. Det sliter hårt på kroppen att dansa hela dagarna som vi gör just nu i skolan. Men på Fredag kväll börjar redovisningarna. Sen väntar lite festligheter och julavslutning. Inom en snar framtid är jag hemma hos mina fina föräldrar i Borås och vräker i mig mammas grymma persiska mat, jobbar förmodligen upp kaggen lite, men skit i det! Jag ska ju va tomte i år också, så det passar väl bra! Ho ho ho.
Trots allt detta, fattas mig något, som bara jag vet om. Jag önskar mig lite mod i julklapp så att jag snart kan fylla det som fattas mig. Vad kan man göra för galet annars under julen? Hjälp mig med tips och trix, tack!
DAGENS CITAT: "Har man en rollator så är man fri"...(sagt av en äldre dam i SDS)

Djupt i December

HejHopp! Längesedan jag klottrade lite här! Ja man är väl inte Blogg-Linda eller Maja eller Nina eller vad hon nu heter...
Introspektivt reflekterande, är i alla fall det som jag har ägnat mig åt lite extrade de senaste dagarna. Det gör ju alla människor, alltid, i mindre och större utsträckning. Men när det nu gäller mig, så tror jag att jag just nu befinner mig i en fas där jag är mer i mitt eget skal, fylld av tankar och funderingar över vad det innebär att vara jag. Observera nu att jag inte nödvändigtvis är i någon slags sentimentaliserande tillstånd av mitt varande, icke! Snarare tvärtom, jag gör vad gemene man uttrycker; livsnjuter, d.v.s att jag söker en slags själslig tillfredsställelse genom såväl glada som hårda tider i min vardag.
Jag vet inte riktigt vart jag vill komma med detta lite flummiga resonemang, mer än att bara skriva av mig lite. Det är väl därför man bloggar?!
Men som min klasskompis sa så fint häromdagen; "att leva är människans största kamp och utmaning" Och visst är det så! Varje dag måste vi människor kämpa för att hålla oss vid liv. Det finns ju ingen utmaning i att välja döden! Visst är det en bra inställning? Så fundera på; vad är det att vara just Du, ge dig själv en klapp på axeln och fortsätt njuta av att kämpa för det, många gånger, svåra livet!
Har förresten kommit till Kapitel 2 i skrivandet av min egen bok!! Den blir dock inte lika svävande och flummig som den här texten, jo kanske lite.